Mina bästa filmer

• Amadeus av Milos Forman. Vad hände med killen som spelade Mozart? Han är fantastisk. Det finns scener i den här filmen som jag aldrig glömmer, som när kungen och alla hans män hånar Mozart som befängd och omogen (visserligen sant) och Mozart sen sätter sig vid cembalon och drar av Salieris lilla välkomststycke och gör det tusen gånger bättre efter att bara hört det en gång. Hahaha!
• Matrix. Säga vad man säga vill, men den här filmen är komplett enligt mig. Jag tror att det var någon liten grej som irriterade mig, men den var så obetydlig att jag glömt den nu
• The Royal Tenenbaums. Wes Anderson slår verkligen huvudet på spiken ibland. Den apatiska dialogen i den här filmen är oslagbar
• Bourne-trilologin. Action när den är som den ska vara. Alla filmer som har en skådespelare man inte gillar i huvudrollen och lyckas vända en är bra
• Breakfast at Tiffany's. Innehåller en av mina absoluta favoritscener: när de har ett cocktailparty i Hollys lägenhet som är skitskabbig och de dricker billig burboun ur pappersmuggar, men ändå är det världens drag och alla är uppklädda till tänderna. En livsfilosofi jag tycker att fler ska överväga
• The constant gardner av Fernando Meirelles med Ralph Fiennes och Rachel Weisz. Samma regissör som Guds stad. Karaktärerna känns hela, något man inte stöter på ofta. Trots att man inte får se alla deras sidor känner man ändå att man vet hur de skulle reagera i olika situationer. Dessutom bra skådespelare, en riktigt bra intrig trots att den inte är jätteorginell och framför allt så jävla bra foto och klippning
• Livet är underbart av och med Roberto Benigni. Egentligen är ju hela filmen icke trovärdig då de tar sonen till koncentrationsläger trots att mamman inte är judinna, men om man bortser från detta faktafel är det här den bästa feel good while feeling bad-film som gjorts. Mitt favoritslut: "Mamma, vi vann, vi vann!" ropar sonen och menar spelet som hans pappa hittat på åt honom för att han inte skulle stryka med i koncentrationslägret. "Ja, vi vann, vi vann!" svarar mamman och menar kriget. "Uuuuuuhuhu!" replikerar jag
• Donnie Darko. En sån film man inte kan beskriva, bara uppleva. Jag får alltid känslan av att den har flera meningar och ingen mening alls på samma gång
• The red shoes av Michael Powell och Emeric Pressburger. En balettfilm från 1948. Jag köpte den av en slump, en lycklig slump för den är så jävla bra. Handlar om en flicka som tas under vingars skydd av en demonisk balettföreståndare, Mr. Lermontov (spelad jättebra). Han har stora visioner för henne, men när hon blir tillsammans med en ny kompisitör ställs allt på sin spets (omedveten ordvits). Det låter banalt, men det är så väl beartbetat att det aldrig känns som att man blir skriven på näsan. Dessutom är balettscenerna fantastiska
• Crouching tiger, hidden dragon. Jag vet inte vad jag ska säga. Se och njut
• The shining av Stanley Kubrick. Musiken och hur de använder miljöljudet är absolut bäst. När Danny cyklar omkring i korridorerna på mattorna och trägolvet, och det pulserande ljudet det blir; sssssch-brrrrr-sssssssch-brrrrr. Det är så extremt psykande
• Down with love med Ewan McGregor och Renee Zellwegger. En väldigt trevlig liten historia som blev helt förbisedd när den kom. För er som gillar gamla filmer. Det är en parodi på 60-talsfilmer fast med hjärta. Det märks att de som gjorde den verkligen älskar de gamla filmerna, allt är väldigt pittoreskt och övertydligt, fantastiskt underhållande