Varför har jag detta i mitt skafferi?

• Hällrengöring till spisen. Månader innehavd: 2. Gånger använd: 0
• Fem paket nudelsoppa. Jag äter aldrig nudelsoppa. Jag tror att de är typ tre år gamla
• "Beignet mix". Okej, så här är det. Jag var i New Orleans när jag var 18 och käkade det mest fantastiska bakverk: beignets. Någon sorts degbulle med asmycket florsocker på som smakade fantastiskt. Jag hittade en förpackning med mix som man kunde göra egna beignets av. Perfekt, tänkte jag och tog med den hem till Sverige. Problemet är ju att alla måtten är amerikanska, alltså ounce osv... och jag är för lat för att kolla upp vad det motsvarar...
• Kanelstänger från Zanzibar. Jag är lite galen i kanel, utöver svartpeppar och basilika är det den bästa kryddan enligt mig. Men ärligt talat... vad ska jag göra med 30 kanelstänger?
• Flingsalt. Det är det som är så jobbigt med att bara handla på en stormarknad. Man går för att hämta en ny burk svartpeppar, och så står en massa söta askar med flingsalt, och flingsalt med rosmarin, och flingsalt med franska örter... och sen står en söt ask med flingsalt i mitt skåp och gör ingenting
• Nio sorters te (jag räknade). Jag dricker te... ibland... typ tio gånger om året
• Ett paket korngryn. Familjen kokade korngryn och rev morötter och tog gamla kycklingrester och fiskolja och allt möjligt och gojsade ihop och frös in till vår förra hund Waldemar eftersom han var så fet. Korngryn går bara rakt igenom hundarna, och han fick en massa jox för pälsen och tänderna och andedräkt och allt, så till slut blev han en skitfin hund igen. Men numera har vi ju en hund med anorexia som då och då ratar en köttbit, så nu köper mamma och pappa det fetaste torrfodret, typ det man brukar ge till valpar. Men jag har kvar det där paketet med korngryn, och en gång när jag var hundvakt och inte hade mat till dem hemma kokade jag upp ett av mina då två paket. Till och med morfars tjockishund Cayenne, som äter allt, ratade det. Jag antar att det inte är samma sak utan allt mums vi blandade i till Waldemar
• Tre olika sorters servetter. Jag är ingen servettmänniska. Jag är en "där står hushållspappersrullen"-människa

Jag ska börja jobba på Konsum

Missar jag gjorde under gårdagens fotbollssändning:

• La namn över en repris
• Namn låg kvar över en publikbild
• Bytte plats en gång på vem som byttes in och vem som byttes ut
• La fel namn på målskytten för Bosniens andra mål
• Missade två strapar under studion

Saker att göra:

• Skriva fakturor
• Kolla upp visum inför New York
• STÄDA!!
• Ringa försäkringsbolaget (vilket det nu är jag har?) om ny hemförsäkring
• Trimma rumpan. Som i fitness-trimma, inte bzz bzz, raklödder-och-hyvlar-trimma...
• Kolla upp hur mycket marockanska kakelplattor till balkongen kostar (eller strunta i att kolla upp det i ett desperat försök att upprätthålla härlighetskänslan i mina balkongfantasier)
  

Utekväll+grabbar=

• Först och främst heter ingen vad de egentligen heter. Det finns tre alternativ: efternamn, variant av efternamn eller ett namn som inte känns logiskt på något sätt. Exempel: Fredrik Dahllöf: Dallöf. Markus Degerblom: Degen. Per Edlund: Dalton. För att nämna några
  
• När man är ute och dricker tillsammans är det absolut uteslutet att inte betala i rundor. Det största sociala självmordet i ett grabbgäng är att bara köpa öl till sig själv. På samma sätt är det omöjligt att komma med en ensam shot tequila: det är laget runt eller inget
  
• Till skillnad från tjejer, där det är en oskriven regel att man bara får uppmuntra killar som stöter på en så länge kompisen också har någon på g, är det förbjudet att cock-blocka en polare. Så fort en av grabbarna fått napp ska resten av gänget behandla honom som att han gått för kvällen. Oavsett rolig gruppaktivitet som kan tänkas uppkomma ska killen för allt i världen inte avbrytas om det ser ut som att han kommer att få något ikväll
• Man tar alltid taxi
  
• Man bitchar inte om pengar - även om man betalade de tre flaskorna sprit någon annan beställde in till bordet helt själv
• Ett seriöst samtal kan pågå i max tio minuter innan någon i gänget tröttnar, sticker in en flaska öl mellan deras sammanförda huvuden och brölar "SKÅÅÅL!" innan han tar nacksving på den som sitter närmast och börjar gunga fram och tillbaka i takt till musiken
  
• Det är inte obligatoriskt att säga hej då när man går
• Det är heller inte obligatoriskt att hålla koll på klockan, intagen alkoholmängd eller huruvida ens ragg sitter i rullstol eller inte
  

Precis allt man inte ska säga, som jag sa

• På ett av mina jobb är det väldigt många religiösa som jobbar. Jag satt tillsammans med två av dessa killar och började prata om födelsedagar. Den ena berättade att han fyller år den 24 december. "Åh, samma dag som Jesus!" sa jag, så klart. Det blev helt tyst. Jag vet dock inte om det blev tyst för att det var opassande att ta upp Jesus med två kyrkmänniskor, eller om det blev tyst för att de, till skillnad från jag, vid det här tillfället visste att Jesus föddes den 25:e?
• Jag svängde ju tidigare runt mycket på gayställen med mina bögkompisar. Vid ett av dessa tillfällen sprang jag på en gammal klasskompis från högstadiet. Dialogen löd:

- Men hej Tove!

- Hej Fanny!

- Vad kul att se dig! Vem är du här med?

- Jag är här med några kompisar.

- Jaha, vad trevligt. Är Sofia här också?

- Nej, hon är hemma med sin flickvän.

*Tystnad*

- Jaha! ...det var otippat... har hon, liksom... varit ute länge?

- Eh, ja...

- Mhm, mhm. Och, eh... och du? Är du också...

- Ja, det är jag.

- Jaha... ja, det kanske jag hade gissat först.

- Mm, folk brukar säga det.

- A, men ha det så trevligt då, och hälsa Sofia!

- Ja, det ska jag, ha det bra.

Tummen upp Fanny, du lyckades liksom klämma in alla sätt man inte ska reagera på i ett enda enminutsmöte. Bra-vo, det krävs talang för det alltså!

• Jag argumenterar fortfarande över huruvida mottagaren av detta sms kanske var lite för känslig, men i alla fall: jag höll på att rensa min telefonbok från gamla nummer. Jag hade numret till en tjej i min gymnasieklass och satt och velade över det. Jag gillade henne, men vi umgicks inte privat under skolåren, hade mest gemensamma vänner som vi hängde med, och vi hade inte hörts på ett år. "Äsch, henne kommer jag väl aldrig träffa igen" tänkte jag och raderade numret. Dagen därpå fick jag ett sms från just den tjejen som frågade om jag ville ses. Jag tyckte att det var ett så otroligt lustigt sammanträffande, så mitt sms-svar blev: "Hej! Gud vad lustigt, jag raderade ditt nummer igår, och nu hör du av dig. Det vore jättekul att ses! Du kan väl höra av dig om du är i Stockholmstrakten? Kram." Jag fick inget svar på sms:et, någonsin, men jag fick höra av Malin som träffat den här tjejen på en fest att hon hade blivit jättestött och sagt att det verkade som att jag inte ville träffa henne, för varför hade jag annars raderat hennes nummer? Lite överkänsligt kanske? Men jag förstår ändå... på ett sätt
• När jag jobbade på McDonalds fanns det hela tiden en underchef som stationerade ut folk och hade "den styrande handen" så att säga, och idag var det en kille som hette Alex. Seriöst mindervärdeskomplex, han var så sjukt arrogant och en riktig översittare. Alex stod och skötte pommes frittesen och så var vi tre kassatjejer på plats, varav en tjej gick och packade upp saker. Helt plötsligt kommer jättemycket folk och våra två köer blir jättelånga. Tessan - som Alex tyckte mycket om, till skillnad från mig - hade slutat packa saker och stod nu och snackade skit med Alex. Medan jag och Madde sprang fram och tillbaka för att serva så fort som möjligt stod de och hade kafferep, och jag blev så pissed att jag hade kunnat strypa Alex. Precis när jag ska bort och hämta pommes säger Tessan "oj, jag kanske ska ta kassa!" och går och ställer sig. Jag borrar blicken i Alex och frågar "är det okej om jag också står här och snackar skit istället för att ta kassa?". Han såg lite överraskad ut, sen sa han "visst! Vad vill du prata om - vädret eller?". Jag blev inte månadens medarbetare.
• Jag lade upp "Viasat är nog skönaste stället just nu" som status på facebook, och fick en tumme upp av en av mina chefer på ett annat ställe. Oops... dumt när man är frilans kanske?