Vilken superhjälte skulle jag helst dejta?

Nu är det ju så att jag älskar superhjältar. Jag har alltid dragits till saker som är alltför over the top, och vad om inte det är superhjältar? Men vem är egentligen hetast...? Jag ser till de som filmatiserats under de senaste åren:

• Iron man - helt klart ja. Förutom att roboten är grym och har snygga poser (alla superhjältar har unika poser) är Tony Stark mycket, mycket sexig. Inte ofta personen bakom masken är mer attraktiv enligt mig. Han är snygg, improviserande, impulsiv, rolig och framför allt otroligt smart. Jag kan offra att han är ett svin
• Wolverine - Ja, Hugh Jackman är mycket het. Nästan så att det inte är hett. Han är liksom för perfekt. Knivarna må vara coola, men grabben torde ju ha en riktigt hårig röv att addera till det sura humöret. Det blir ett nej till järven
• Batman - Hellooo, Christian Bale, det är klart att jag säger ja. Han skulle kunna vara en powerpuffpingla, jag skulle ändå säga ja. Om man då bortser från detta uppenbara faktum får Batman blåmärken, stort plus. Ökar på verklighetskänslan och inger ju känslan att han fortsätter kämpa trots stötar. Kostymen är väl inte jättehet, man skulle kunna tro att de där fejkmusklerna är för att kompensera. Bilen ger ett stort plus dock, och motorcyklarna. Och självklart herrgården, där skulle jag kunna tänka mig att bo
• Hulken - har ju gjorts med både Eric Bana och Edward Norton. Båda går fetbort. Kul att ha en kille med taskigt humör som blir stor och grön och har sönder huset varje gång man har en dispyt. Nej tack!
• Superman - han får ju ett stort minus för dräkten, som är det första jag tänker på. Kalsonger utanpå byxorna blir förhoppningsvis aldrig mode. Om man då ser bortom det... krafterna får ett ja. Klart att jag vill ha en kille som flyger, skjuter laser med ögonen, är superstark, supersnabb och bullet proof. Personligheten får nog ett nej. Klart att han är söt och snäll. Tyvärr är han också töntig och en riktig toffel. Tutti frutti: nej
• The spirit - gympadojorna är coola, men denna film var så sjukt konstig, jag minns inte ens vilka typer av krafter killen hade. Jag tror att han inte kunde dö. Faller lätt genom nätet, det blir ett nej
• Hellboy - är: stor, röd, sur. Har: horn, en dålig attityd, skumma kompisar och ett seriöst underbett. Eh... nej
• The Punisher - sure. Han har inga krafter vilket alltid är ett minus, men han slåss bra, och sånt gillar ju jag
• Spider man - hmm... nej, eller... nej. Nej, han är för töntig när han är Peter Parker. Och vill jag egentligen ha att göra med spindelnät? (PygmElin, du fattar:) No
• Killarna i Fantastic four - en kille som är nonchig, självgod och brinner. Det enda han skulle kunna göra i min närhet är att rosta bröd. Man kan ju inte ens följa med och flyga, det suger. Andra killen är superflexibel. Let's just hope he doesn't let himself go in bed, då får man helt plötsligt en penis genom hjärnan. Not cool. Kan ju vara skönt dock att aldrig behöva resa sig ur soffan när man vill ha något från köket, men jag får nog även säga nej till flex-mannen
• Nite owl II - från Watchmen. Han har ju inga krafter och är en mes, men Patrick Wilson som spelar honom är sjuuukt snygg. Så, ja
• Ozymandias - även han från Watchmen. Inte särskilt snygg och dessutom ganska psycho, men karaktären är "smartaste mannen på jorden" i filmen, och intelligens är ju mycket sexigt, så en dejt kan jag gå på, om inte fler
• Daredevil - hahahahahahahahahahahahahahahahaha! Nej

Med denna översikt får jag säga att jag helst skulle dejta Tony Stark/Iron man, tätt följd av Jason Bourne i Bourne-triologin, men eftersom han inte är en superhjälte får jag egentligen inte säga honom. Så följden får bli: Iron man, Batman, Nite Owl, Punisher, Ozymandias. Finns det ett mönster?

Mina bästa filmer

• Amadeus av Milos Forman. Vad hände med killen som spelade Mozart? Han är fantastisk. Det finns scener i den här filmen som jag aldrig glömmer, som när kungen och alla hans män hånar Mozart som befängd och omogen (visserligen sant) och Mozart sen sätter sig vid cembalon och drar av Salieris lilla välkomststycke och gör det tusen gånger bättre efter att bara hört det en gång. Hahaha!
• Matrix. Säga vad man säga vill, men den här filmen är komplett enligt mig. Jag tror att det var någon liten grej som irriterade mig, men den var så obetydlig att jag glömt den nu
• The Royal Tenenbaums. Wes Anderson slår verkligen huvudet på spiken ibland. Den apatiska dialogen i den här filmen är oslagbar
• Bourne-trilologin. Action när den är som den ska vara. Alla filmer som har en skådespelare man inte gillar i huvudrollen och lyckas vända en är bra
• Breakfast at Tiffany's. Innehåller en av mina absoluta favoritscener: när de har ett cocktailparty i Hollys lägenhet som är skitskabbig och de dricker billig burboun ur pappersmuggar, men ändå är det världens drag och alla är uppklädda till tänderna. En livsfilosofi jag tycker att fler ska överväga
• The constant gardner av Fernando Meirelles med Ralph Fiennes och Rachel Weisz. Samma regissör som Guds stad. Karaktärerna känns hela, något man inte stöter på ofta. Trots att man inte får se alla deras sidor känner man ändå att man vet hur de skulle reagera i olika situationer. Dessutom bra skådespelare, en riktigt bra intrig trots att den inte är jätteorginell och framför allt så jävla bra foto och klippning
• Livet är underbart av och med Roberto Benigni. Egentligen är ju hela filmen icke trovärdig då de tar sonen till koncentrationsläger trots att mamman inte är judinna, men om man bortser från detta faktafel är det här den bästa feel good while feeling bad-film som gjorts. Mitt favoritslut: "Mamma, vi vann, vi vann!" ropar sonen och menar spelet som hans pappa hittat på åt honom för att han inte skulle stryka med i koncentrationslägret. "Ja, vi vann, vi vann!" svarar mamman och menar kriget. "Uuuuuuhuhu!" replikerar jag
• Donnie Darko. En sån film man inte kan beskriva, bara uppleva. Jag får alltid känslan av att den har flera meningar och ingen mening alls på samma gång
• The red shoes av Michael Powell och Emeric Pressburger. En balettfilm från 1948. Jag köpte den av en slump, en lycklig slump för den är så jävla bra. Handlar om en flicka som tas under vingars skydd av en demonisk balettföreståndare, Mr. Lermontov (spelad jättebra). Han har stora visioner för henne, men när hon blir tillsammans med en ny kompisitör ställs allt på sin spets (omedveten ordvits). Det låter banalt, men det är så väl beartbetat att det aldrig känns som att man blir skriven på näsan. Dessutom är balettscenerna fantastiska
• Crouching tiger, hidden dragon. Jag vet inte vad jag ska säga. Se och njut
• The shining av Stanley Kubrick. Musiken och hur de använder miljöljudet är absolut bäst. När Danny cyklar omkring i korridorerna på mattorna och trägolvet, och det pulserande ljudet det blir; sssssch-brrrrr-sssssssch-brrrrr. Det är så extremt psykande
• Down with love med Ewan McGregor och Renee Zellwegger. En väldigt trevlig liten historia som blev helt förbisedd när den kom. För er som gillar gamla filmer. Det är en parodi på 60-talsfilmer fast med hjärta. Det märks att de som gjorde den verkligen älskar de gamla filmerna, allt är väldigt pittoreskt och övertydligt, fantastiskt underhållande

Mina sämsta filmer, del två (behövs)

• Casanova av Lasse Hallström. Fy... fan. FY FAN! Vilken värdelös film, den är så dålig att jag - inte ens jag! - kan se den. Jag kan kolla på Smallville om det inte är något på tv. Jag såg Casanova på bio och satt med handen för munnen i förskräckelse över att se Heath Ledger - en av mina absoluta favoriter, RIP - i något med "humor" som kändes som en mix mellan "Full frys" och buskisteater, fast med dåliga specialeffekter. Den gick på tv igår kväll och jag tänkte att nu vet jag ju att den är som en fars och ska inte förvänta mig Lasse Hallström-kvalitet, men nej, det går fan inte. Sienna Miller är ju en kat-a-strof (för att citera Carro). När hon skulle pull off att vara advokat i manskostym började jag må lite illa och var tvungen att stänga av
• Wrong turn av Rob Schmidt. Jag citerar imdb: "Six people find themselves trapped in the woods of West Virginia, hunted down by "cannibalistic mountain men grossly disfigured through generations of in-breeding." Det är alltså en vi-dödar-ungdomar-film, fast den är inte det minsta läskig. De springer omkring i en barrskog och blir jagade av människor med puckelrygg och tovigt hår som dödar dem med taggtråd. "Åh nej, han har gomspalt, spriiiing!"
• Crossroads med Britney Spears. Ingen överraskning. Jag beslöt mig för att kolla på hela trots att jag visste hur mycket den skulle suga. När hon sitter vid lägerelden, med killen som är hård men mjuk på insidan, kunde jag nästan inte sluta skratta. Dialogen går: Hunken: What're you doing there? Britney: Oh, nothing... Just writing a poem. H: Read it to me! B: No... H: Come on... B: Okey... I'm not a girl, not yet a woman. All I need is time, a moment that is mine, while I'm in between. I'm not a girl. (Gulligt, blygt leende). H: Wow, that's beautiful... Fancy: NEJ, DET ÄR ASDÅLIGT, DET ÄR VÄRDELÖST, HUR KAN NÅGON MED STOLTHET SKRIVA EN SÅ DÅLIG TEXT?!
• Hajen 3. Jag måste (helt berättigat) uttrycka mig som en fjortis här och säga: "alltsåååå..." Hajens ättling har bestämt sig för att hämnas på en kille (har inte sett tvåan, så jag pusslade lite, vet inte säkert vad dealen var). Hajen hittar alltså på avledande manövrar för att killen ska åka till andra sidan bukten, sen bara "oh no, hajen är inte här, den är ute efter min dotter", och ja, det är faktiskt precis vad som händer. Hajen dyker upp där och försöker att äta upp killens familj efter som killen dödat hans. Typ. Jag satt ändå kvar för att jag ville se lite blod, det är ju hela vitsen. Men det var bara en tjej på en banana boat som gave it to me. Hon stack in benet i hajens mun och bystade upp sig lite medan hon skrek. Det var knappt något blod. Jag var mycket besviken
• Liftarens guide till galaxen av Garth Jennings. Jag som har läst boken två gånger kan ju berätta för er som läst boken noll gånger att filmen håller sig till historien (någorlunda) i ungefär tre minuter, sen har de hittat på en helt egen story. Karaktärerna är inte på något sätt likadana som i boken, och även om man alltid vetat att en film inte skulle kunna leva upp till bokens fantastiska anekdotberättande kunde de ändå ha gjort det någorlunda, skulle jag kunna tycka, men... nej
• Matrix II. Jag grät för att den var så dålig. På riktigt
• Eldfödd med Drew Barrymore. Ännu en Stephen King-film gone wrong. Egentligen är det så att Drew kan starta bränder med tankekraft och en hemlig organisation är ute efter henne och hennes pappa. Problemet med filmen är att ingenting händer. Jag menar INGENTING. De enda underhållande sakerna i filmen är att man kan skymta en ung Heather Locklear som är skitsnygg, och man kan driva jättemycket om pappan som har en förmåga att få folk att göra som han vill, men tydligen måste han gripa tag i sitt hår varje gång, och det är fint underlag för många skämt
• Kärleken checkar in med Jennifer Lopez. Hur kunde Ralph Fiennes gå med på att göra den här filmen, det är nästan oförlåtligt. Jenny from the block är en husa på ett hotell som sätter på sig en rik kärrings kläder när hon ska städa ett rum. Då kliver Ralph Fiennes, som ska vara politiker, in och bjuder ut henne. Ja, jag behöver väl inte säga mer? To make matters worse har Jenny-penny en son som ska vara typ åtta och som är jätteintresserad av politik och citerar JFK hela filmen. Känns ju troligt

Mina sämsta filmer

• The One med Jet Li. Han hoppar omkring mellan dimensioner och dödar sig själv. När en scen kom med två nervösa poliser som gick in i ett mörkt garage sa jag "nu kommer de höra ett ljud, så kommer de gå fram långsamt och sen kommer det hoppa upp en katt". Ett ljud skramlade till, de smög långsamt fram mot hörnet och en katt hoppade upp. Då gick jag
• The Mist med Thomas Jane. Alla bra Stephen King-historier var slut, så de gjorde denna. Folk blir ätna av stora insekter (orginellt). En massa människor är instängda i en mataffär och de flesta är dumma i huvudet och motarbetar alla bra idéer så att man som åskådare är väldigt frustrerad och vill att de ska springa ut i dimman och bli uppätna så man slipper lyssna på dem. I slutet dödar Thomas Jane alla smarta människor, inklusive sin son, för att de ska slippa bli ätna, sen går han utomhus och bara "come on, come on!". Då kommer militären och bara "we got it under control" och alla som motarbetade de smarta människorna har klarat sig. Ett ord: antiklimax. Det enda som var bra var att de för en gångs skull pepprar filmens crazy-bible-person. Aah...
• Darkness Falls av Jonathan Liebesman. Tandfen är en galen tant som brändes av byborna för 150 år sen. Nu dödar hon barn som ser henne. Bara en man har undkommit... tills nu, när - av en händelse - hans första kärleks lillebror (självklart inte son, då skulle hon ju inte vara singel) också har undkommit tandfen. Nu jagas de av en flygande tandfe som skriar det där skriet som jag tror att alien var först med, men som sedan lystrats från spindlar, ormar, dinosaurier, Doctor Octavius metallarmar i Spider-man 2 osv genom flera generation b-skräckfilmer
• Sagan om konungens återkomst. Jag vet, jag vet... du får förakta mig, men jag tyckte faktiskt att den var urtråkig, och min smärttröskel för Elijah Woods plågade mes-Frodo hade verkligen sjunkit till botten lagom till sista filmen. Varför fortsätter bög-Sam rädda honom? Just let the weak pussy die
• 10.000 BC. Det finns de där filmerna där man sitter och helt uppriktigt undrar om de verkligen var seriösa när de gjorde filmen. Det här är en sån film. Jag såg den på bio med John. Vi brukar vanligtvis sitta och fnittra och skämta om filmer som vi tycker är bra. Du kan ju tänka dig hur det är att försöka att inte ligga dubbelvikt när en långhårig man vid namn Tik-Tik springer omkring i någon sorts förhistorisk djungel och slänger klyschiga visdomsord till en guy-that-will-never-make-the-big-screen som letar efter sin bortrövade kärlek "flickan med de blå ögonen". Det var plågsamt
• The Tuxedo. Inte nödvändigtvis filmen, jag kommer faktiskt inte ihåg hur den var, men jag kände mig manad att ha med åtminstonde en Jackie Chan-film
• En film jag verkligen fick tvinga mig själv att sitta kvar under var en James Bond-film. Minns inte titeln, det var den med killen med tre bröstvårtor. Jag ville ha sett en enda Bond-film, något jag fick påminna mig själv om halvvägs in i filmen när jag la mig för att dagdrömma lite istället. Det kanske också ska påpekas att jag satt på en buss på väg till Österrike när jag tyckte att vad som helst annat som finns att göra på en buss skulle vara roligare än att kolla klart på filmen