Antagonismer

• Jag önskar att jag kunde vara en fullblodad pacifist, men jag älskar prickskytte
• Jag tar bilen till gymmet
• Jag har alltid brytt mig om vad folk tycker om mig och jag har alltid varit mig själv oavsett vad folk tyckt om mig
• Om jag bara slutade dricka skulle jag få jävligt mycket större tyngd i mina "det som är onödigt och du inte känner behov av, varför göra det?"-argument. Men... mina russians alltså... de är himla goda
• Jag tycker att smuts är så äckligt att jag låter bli att städa för att jag inte vill komma i kontakt med det (djupt psykologiskt)
• Jag är världens mest sociala människa och världens mesta ensamvarg på samma gång. Typiskt för vattumän, och förmodligen anledningen till att jag mår som allra bäst i storstäder där man kan vara anonym med människor runt omkring sig
• Jag älskar böcker men blir lätt irriterad av att läsa. Jag vet inte varför, det går för långsamt liksom, och så analyserar jag allt som står. Det går per automatik, jag kan inte hjälpa det
• Jag vill så gärna ha kärlek att jag ratar alla killar. Detta är lite komplicerat, om du vill veta hur det fungerar får du ta det med mig muntligt över en fika. Jag älskar att fika. Gärna på Fåtöljen på Hornsgatan. Eller på det där fiket vid Östermalmstorg som har en väldigt lugn och skön servering på nedervåningen, du vet?