Sociala normer jag inte förstår

• Varför insisterar folk på att krama en när man bara träffats en gång tidigare? Vi blev typ presenterade på en fest av en gemensam kompis, sen stod vi bredvid varandra medan kompisen berättade en anekdot i 30 sekunder, sen gick vi åt olika håll och pratade inte mer under resten av kvällen, jag märkte inte ens när du gick. Men nästa gång vi ses ska vi då bestämt kramas eftersom vi nu "känner varandra"
• Att om man själv är ateist ska man promt inte på något plan förstå hur en religiös människa tänker. Det är väl inte så jävla konstigt? Allt kan ju bankas i en från uppfostran om inte annat
• Att man inte ska kunna säga till någon att man tycker om dem. Alltså... någon måste ju säga det först, hur ska han annars veta att jag är intresserad? Och även om han inte är intresserad tillbaka förstår jag inte hur det skulle vara fruktansvärt om han visste att någon tyckte om honom? Jo, jag vet, man mår ju verkligen skit när man känner sig vacker, omtyckt och eftertraktad. Den känslan vill man ju inte ge till någon man gillar
• Tydligen finns det bara ett begränsat antal ämnen man får prata om med folk man träffar för första gången. Dessa är jobb, boende, väder, bilar, skor och kläder. Ungefär så. Jag kanske inte skulle ställa mig och bara "fuh, snacka om att jag precis spräckte emaljen på muggen här!", men jag förstår inte och kommer aldrig fatta varför man inte kan säga typ "jag undrar varför löven byter färg på hösten. Vet du det?". Tydligen är det kommentarer som denna som gör att folk hela mitt liv ansett är jag är, quote, konstig (lista på "konstiga" frågor kommer snart)