Mina sämsta filmer

• The One med Jet Li. Han hoppar omkring mellan dimensioner och dödar sig själv. När en scen kom med två nervösa poliser som gick in i ett mörkt garage sa jag "nu kommer de höra ett ljud, så kommer de gå fram långsamt och sen kommer det hoppa upp en katt". Ett ljud skramlade till, de smög långsamt fram mot hörnet och en katt hoppade upp. Då gick jag
• The Mist med Thomas Jane. Alla bra Stephen King-historier var slut, så de gjorde denna. Folk blir ätna av stora insekter (orginellt). En massa människor är instängda i en mataffär och de flesta är dumma i huvudet och motarbetar alla bra idéer så att man som åskådare är väldigt frustrerad och vill att de ska springa ut i dimman och bli uppätna så man slipper lyssna på dem. I slutet dödar Thomas Jane alla smarta människor, inklusive sin son, för att de ska slippa bli ätna, sen går han utomhus och bara "come on, come on!". Då kommer militären och bara "we got it under control" och alla som motarbetade de smarta människorna har klarat sig. Ett ord: antiklimax. Det enda som var bra var att de för en gångs skull pepprar filmens crazy-bible-person. Aah...
• Darkness Falls av Jonathan Liebesman. Tandfen är en galen tant som brändes av byborna för 150 år sen. Nu dödar hon barn som ser henne. Bara en man har undkommit... tills nu, när - av en händelse - hans första kärleks lillebror (självklart inte son, då skulle hon ju inte vara singel) också har undkommit tandfen. Nu jagas de av en flygande tandfe som skriar det där skriet som jag tror att alien var först med, men som sedan lystrats från spindlar, ormar, dinosaurier, Doctor Octavius metallarmar i Spider-man 2 osv genom flera generation b-skräckfilmer
• Sagan om konungens återkomst. Jag vet, jag vet... du får förakta mig, men jag tyckte faktiskt att den var urtråkig, och min smärttröskel för Elijah Woods plågade mes-Frodo hade verkligen sjunkit till botten lagom till sista filmen. Varför fortsätter bög-Sam rädda honom? Just let the weak pussy die
• 10.000 BC. Det finns de där filmerna där man sitter och helt uppriktigt undrar om de verkligen var seriösa när de gjorde filmen. Det här är en sån film. Jag såg den på bio med John. Vi brukar vanligtvis sitta och fnittra och skämta om filmer som vi tycker är bra. Du kan ju tänka dig hur det är att försöka att inte ligga dubbelvikt när en långhårig man vid namn Tik-Tik springer omkring i någon sorts förhistorisk djungel och slänger klyschiga visdomsord till en guy-that-will-never-make-the-big-screen som letar efter sin bortrövade kärlek "flickan med de blå ögonen". Det var plågsamt
• The Tuxedo. Inte nödvändigtvis filmen, jag kommer faktiskt inte ihåg hur den var, men jag kände mig manad att ha med åtminstonde en Jackie Chan-film
• En film jag verkligen fick tvinga mig själv att sitta kvar under var en James Bond-film. Minns inte titeln, det var den med killen med tre bröstvårtor. Jag ville ha sett en enda Bond-film, något jag fick påminna mig själv om halvvägs in i filmen när jag la mig för att dagdrömma lite istället. Det kanske också ska påpekas att jag satt på en buss på väg till Österrike när jag tyckte att vad som helst annat som finns att göra på en buss skulle vara roligare än att kolla klart på filmen