Inte mitt livs stoltaste ögonblick

• Igår kväll var jag på en hockeysändning och snackade med EVS-killen och statistikkillen. Den senare heter Per och av någon anledning började vi prata om hans namn. Han berättade att han egentligen heter Jonas och att Per bara är något smeknamn han har fått på jobbet. Jag bara "jaha, är du seriös eller försöker du lura mig nu?" - Nej, nej, det är sant, svarade han och fick understöd av EVS-killen. Jag bara "ok, men vilket nedköp, Per är ju inte ett snyggt namn" - Nej men, vad bra eftersom jag heter Per, svarade han då. Vad ska man säga? Han får fan skylla sig själv. Han är skön dock, det var inte lika illa som den gången...
• ... när jag jobbade på ett knattedisco för 10-åringar och stod och sålde godis tillsammans med min kusins bästa kompis Michaela. Vi stod och snackade lite och en unge kom och köpte godis och när ungen gick sa jag till Michaela: Det där är ett sånt där barn som man är osäker på om det är en tjej eller kille, varpå Michaela svarade att det var hennes lillebror. Men jag har bestämt mig för att inte skämmas över sådana här saker, för det mest pinsamma jag någonsin sagt var...
• ... på en begravning. En familj som är bekanta till min familj hade förlorat pappan i en hjärntumör och jag och mamma var på begravningen. Den yngsta sonen var 15 och jag var 16. När han fick syn på mig i följet kom han fram och hälsade och frågade hur läget var. "Jo, bättre än vad du har det i alla fall" svarade jag och ungefär i samma ögonblick ville jag skjuta huvudet av mig. Jag menade ju bara att det spelar ingen roll hur det är med mig eftersom han var i en så fruktansvärd punkt i livet, men det lät ju väldigt fel. Så varje gång sedan dess som jag säger något pinsamt tänker jag tillbaka på den meningen och jämför. Ingenting har varit klantigare än det hittills. Sen har jag ju lite saker jag gjort också, till exempel...
• ... den gången jag var på fest tillsammans med hela gänget som brukade åka ner till Österrike varje år. Detta inkluderar vuxna och många som känt mig sen jag var liten. Jag kom först alldeles för uppklädd, sedan blev jag stenpackad. Utöver att jag och Bonnie skulle skära oss i tummen för att svära i blod att vi skulle ha fest tillsammans och jag gick och drog min tumme över folks handleder för att de skulle "lova med blodsband" att komma gick jag även fram till två av männen i 50-årsåldern som känt mig sen jag var liten och drog tag i deras händer för att de skulle dansa med mig. Synd bara att de hade öl i händerna och jag fick det över hela mig. När jag skulle torka av mig drog jag dessutom ner pappret i urringningen där ganska mycket hade runnit ner varav en av gubbarna sa "oj, hoppsan då!". Snacka om fylla jag önskar att jag kunde ha blackout från, för jag vill inget hellre än att glömma den kvällen
• Hahaha, det här är faktiskt inte så pinsamt som roligt tycker jag. Förra sommaren var jag i Barcelona med Martin, John och Alex. Vi var mest på gayklubbar, men en av de sista kvällarna gick vi till ett populärt mixställe. Jag hade splitter nya, skithöga klackskor, en väldigt snäv och kort svart pennkjol och en vit body utan bh eftersom den var så låg i ryggen. Det är givet att jag var skitsnygg, det behöver jag inte säga, men en amazon med tre bögar är ganska utmärkande och man såg ju att folk kollade. Vi hade suttit på uteserveringen när vi bestämde oss för att gå in. Alla glodde (jag var ju ändå över 1,90 och bh-lös) så jag tänkte att nu är det bara att bära upp det med stolthet. Precis innan man skulle gå in var det två trappsteg. Jag lovar, och du måste tro mig efter att jag berättat så öppet om andra fyllehistorier, att jag inte var särskilt berusad. Min klack fastnade mellan träplankorna på ett av trappstegen och jag tappade balansen. Eftersom min kjol var så tight kunde jag inte sträcka ut benen för att ta ett stödjande steg. Jag föll handlöst på alla fyra. Man skulle kunna tro att av tre killar borde i alla fall en ha fångat mig, men nej. Om man då räknar in att de var mina vänner borde någon ha frågat hur det gick, men nej. Martin tog lite lätt om min armbåge och sa lågt i mitt öra: "Fanny, res på dig. Alla kollar."