Efter bara fem veckor känner jag mig ganska redo att packa ihop och säga ”well tried”. Grammatiken är ju o-m-ö-j-l-i-g. Jag vet inte längre huruvida min okunskap är till följd av att reglerna i princip är obefintliga eller att jag undermedvetet bestämt mig för att inte förstå någonting, för det är ungefär så mycket jag förstår. Om jag kunde plocka ut alla små einem, einer, den och dem ur boken och lägga dem på asfalten skulle jag maniskt skrattandes köra över dem med en ångvält.
Om du har tid får du hemskt gärna tipsa om var jag kan hitta ”tysk grammatik for dummies”, för det är något sådant jag skulle behöva nu. Alternativt om du på något sätt kan förklara det här kapitlets grammatik fast som för en sexåring. Mitt problem ligger som alltid i backtracking: termer som förklarar termer. Zum Beispiel dativ. Då bestäms dativ av ett pronomen. Då måste jag kolla upp vad ett pronomen är och fatta det glasklart innan jag ens kan chansa på att lära mig vad ett dativ är. Sen när jag (typ) lärt mig det tycker jag ändå inte att det applicerar någonstans, för allting är ju bara ett enda stort undantag!
För övrigt tyckte jag att den här förklaringen av dativ och ackusativ var hemskt charmerande:
”Ackusativ är ett kasus, dvs. en form som ett substantiv eller ett pronomen står i när det är ackusativobjekt eller står efter vissa prepositioner”
”Dativ är ett kasus, dvs. en form som ett substantiv eller ett pronomen står i när det är dativobjekt eller står efter vissa prepositioner”
De kursiva orden är de enda ord som ändrats i meningen. Så… vad f** är skillnaden på dativ och ackusativ?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Fantastiskt, Fanny... fullkomligt briljant!
SvaraRaderaDet är väl ungefär så vi alla som försökt lära oss det tyska språket känt oss.
Åh, fuh! Har fått svar från läraren nu och han verkar ha humorn att ta brevet. Jag var fan lite nervös när jag öppnade mailet, men det var många smileys!
SvaraRadera