måndag 10 augusti 2009

Hemsidor jag gillar

  • tyda.se - Inte bara ett suveränt engelsk-svenskt lexikon, utan även en jättebra ordbok. Alla ord jag någonsin sökt på har funnits. Eller nej, vänta! Menorah fanns inte
  • imdb.com - Världens bästa film-hemsida
  • wikipedia.org - Det måste vara så att man googlar oftare bara för att det är fult att säga "jag wikipediar det". Perfekt att sitta och slöläsa på när man har tråkigt
  • folkuniversitetet.se - Samma funktion för mig som bibliotek. Det är helt enkelt trevligt att ströva omkring. Jag kan sitta och titta på olika kurser och föreställa mig när jag skulle ha användning för dem
  • christianbale.com - Jo, PygmElin - han är världens sexigaste man

Mina sämsta filmer, del två (behövs)

  • Casanova av Lasse Hallström. Fy... fan. FY FAN! Vilken värdelös film, den är så dålig att jag - inte ens jag! - kan se den. Jag kan kolla på Smallville om det inte är något på tv. Jag såg Casanova på bio och satt med handen för munnen i förskräckelse över att se Heath Ledger - en av mina absoluta favoriter, RIP - i något med "humor" som kändes som en mix mellan "Full frys" och buskisteater, fast med dåliga specialeffekter. Den gick på tv igår kväll och jag tänkte att nu vet jag ju att den är som en fars och ska inte förvänta mig Lasse Hallström-kvalitet, men nej, det går fan inte. Sienna Miller är ju en kat-a-strof (för att citera Carro). När hon skulle pull off att vara advokat i manskostym började jag må lite illa och var tvungen att stänga av
  • Wrong turn av Rob Schmidt. Jag citerar imdb: "Six people find themselves trapped in the woods of West Virginia, hunted down by "cannibalistic mountain men grossly disfigured through generations of in-breeding." Det är alltså en vi-dödar-ungdomar-film, fast den är inte det minsta läskig. De springer omkring i en barrskog och blir jagade av människor med puckelrygg och tovigt hår som dödar dem med taggtråd. "Åh nej, han har gomspalt, spriiiing!"
  • Crossroads med Britney Spears. Ingen överraskning. Jag beslöt mig för att kolla på hela trots att jag visste hur mycket den skulle suga. När hon sitter vid lägerelden, med killen som är hård men mjuk på insidan, kunde jag nästan inte sluta skratta. Dialogen går: Hunken: What're you doing there? Britney: Oh, nothing... Just writing a poem. H: Read it to me! B: No... H: Come on... B: Okey... I'm not a girl, not yet a woman. All I need is time, a moment that is mine, while I'm in between. I'm not a girl. (Gulligt, blygt leende). H: Wow, that's beautiful... Fancy: NEJ, DET ÄR ASDÅLIGT, DET ÄR VÄRDELÖST, HUR KAN NÅGON MED STOLTHET SKRIVA EN SÅ DÅLIG TEXT?!
  • Hajen 3. Jag måste (helt berättigat) uttrycka mig som en fjortis här och säga: "alltsåååå..." Hajens ättling har bestämt sig för att hämnas på en kille (har inte sett tvåan, så jag pusslade lite, vet inte säkert vad dealen var). Hajen hittar alltså på avledande manövrar för att killen ska åka till andra sidan bukten, sen bara "oh no, hajen är inte här, den är ute efter min dotter", och ja, det är faktiskt precis vad som händer. Hajen dyker upp där och försöker att äta upp killens familj efter som killen dödat hans. Typ. Jag satt ändå kvar för att jag ville se lite blod, det är ju hela vitsen. Men det var bara en tjej på en banana boat som gave it to me. Hon stack in benet i hajens mun och bystade upp sig lite medan hon skrek. Det var knappt något blod. Jag var mycket besviken
  • Liftarens guide till galaxen av Garth Jennings. Jag som har läst boken två gånger kan ju berätta för er som läst boken noll gånger att filmen håller sig till historien (någorlunda) i ungefär tre minuter, sen har de hittat på en helt egen story. Karaktärerna är inte på något sätt likadana som i boken, och även om man alltid vetat att en film inte skulle kunna leva upp till bokens fantastiska anekdotberättande kunde de ändå ha gjort det någorlunda, skulle jag kunna tycka, men... nej
  • Matrix II. Jag grät för att den var så dålig. På riktigt
  • Eldfödd med Drew Barrymore. Ännu en Stephen King-film gone wrong. Egentligen är det så att Drew kan starta bränder med tankekraft och en hemlig organisation är ute efter henne och hennes pappa. Problemet med filmen är att ingenting händer. Jag menar INGENTING. De enda underhållande sakerna i filmen är att man kan skymta en ung Heather Locklear som är skitsnygg, och man kan driva jättemycket om pappan som har en förmåga att få folk att göra som han vill, men tydligen måste han gripa tag i sitt hår varje gång, och det är fint underlag för många skämt
  • Kärleken checkar in med Jennifer Lopez. Hur kunde Ralph Fiennes gå med på att göra den här filmen, det är nästan oförlåtligt. Jenny from the block är en husa på ett hotell som sätter på sig en rik kärrings kläder när hon ska städa ett rum. Då kliver Ralph Fiennes, som ska vara politiker, in och bjuder ut henne. Ja, jag behöver väl inte säga mer? To make matters worse har Jenny-penny en son som ska vara typ åtta och som är jätteintresserad av politik och citerar JFK hela filmen. Känns ju troligt

måndag 3 augusti 2009

Vansinnig smärta jag genomlevt

  • The unmentionable (fråga så kanske jag berättar för dig som inte redan har hört alla gory details)
  • Kraschade på cykeln för en vecka sen. Har ett svart blåmärke på toppen av högra skinkan, stort som en femma, som borde vara inringat och ha en pil som pekar på det, och texten "här landade hela Fancys kroppstyngd". Jag känner mig som en gammal tant som måste ta stöd om jag ska böja eller sätta mig, inte kan lyfta tunga saker och som tar sig om korsryggen lite då och då och säger "aj, aj..."
  • När jag gick i trean sprang jag över skolgården och halkade. Jag slidade på knäna över gruset och det gick hål på mitt högra knä (dock inte på mina moderiktiga ljuslila tights)
  • Kanske inte direkt smärta, men jag hade lunginflammation när jag var tolv. Det var helt sjukt, jag var tvungen att äta ipren för att kunna resa mig ur sängen överhuvudtaget, annars kändes det som att bli skuren av brinnande svärd i hela kroppen samtidigt

söndag 2 augusti 2009

Varför jag älskar Queen

  • Freddie Mercury är trots hård konkurens min favorit bland manliga sångare
  • De har verkligen fattat det här med kör (Bohemian Rhapsody är ett tydligt exempel, men jag gillar kören mer i Good old-fashioned lover boy)
  • Deras låtar är som en maskerad med tema. Musiken speglas så otroligt mycket, men ändå diskret, av vad låten handlar om. Om det är Killer Queen har de lite Marie Antoinette-stuk på takten som man inte först tänker på men som ändå gör att man börjar skapa bilder och föreställa sig stora klänningar och peruker. Mycket coolt tycker jag
  • The show must go on. Behöver jag säga mer? Okej - jag tycker att det är viktigt att låtar med starka texter hör samman med dem som framför dem. Det känns så mycket mer äkta. The show must go on är den tveklöst mest kvalificerade i den kategorin. Skriven tillsammans med Freddie när han var döende, men som trots sitt svåra tillstånd vägrade att sluta jobba. Han höll fasaden uppe och fortsatte att spela in musik i det sista. Brian May sjöng in låten i falsett först och spelade upp den för Freddie. Han var orolig att Freddie inte skulle orka sjunga då han var mycket dålig, men Freddie drog i sig en mängd vodka och sa "I'll fucking do it, darling!" och satte låten på första tagningen. Sex veckor senare dog han. Musikvideon är ett kollage av Queens karriär, något som jag ser som ett last good-bye. Så tragiskt - så perfekt
  • Jag blir så jävla taggad när jag lyssnar. Jag menar... Don't stop me now, finns det någon som inte börjar svänga till den?
  • Crescendo. Mmm...

onsdag 29 juli 2009

Jag ogillar skarpt

  • Disk - inte en stor överraskning för någon som känner mig någorlunda väl
  • Hissar som pratar
  • Att 90-talsmodet är tillbaka. Ärligt, 90-talet var ju en katastrof. 80-talet, då visste man ju ändå att man var ful och det var det som var hela grejen. Men 90-talet, noo! Då trodde man att man såg så jävla sharp ut i sina laxrosa axelvaddar och crack rider-byxor. Personligen tyckte ju jag att jag var ascool i mina limegröna cykelbyxor med en svartrutig flanellskjorta knuten runt midjan. Den fladdrade så läckert bakom mig när jag sprang...
  • Pocketböcker. De är praktiska, men så ocharmiga
  • Mitt hår
  • Hastighetskameror
  • När människor förolämpar mina hundar. Mental anteckning att jag i framtiden ska skrynkla ihop ansiktet och säga "åh! Så äckliga!" om deras snoriga ungar
  • Låsen på handikapptoaletter. Jag brukar känna på dörren för att kolla att den verkligen är låst, men då låser man ju upp igen. Sen sitter man tre meter från toan, så man kan inte hålla i dörren ifall någon skulle kliva in och säga tango heller

onsdag 22 juli 2009

Jag kan se humorn i...

  • När jag råkar spraya parfym i ögat på mig själv
  • När jag ramlar eller går in i saker offentligt
  • När jag får blåmärken i ljumskarna efter en misslyckad bikinivaxning
  • När jag blir jätteglad för att jag faktiskt hade ett paket socker hemma när jag ska baka och råkar spilla ut allt på golvet när jag ska ta ner paketet från hyllan
  • När en kompis får den fruktade bussbackspegeln i bakhuvudet
  • När jag verkligen tagit mig i kragen och monterat min Billy-bokhylla från IKEA och inser när hela hylla är sammansatt att de bärande hyllplanen är satta med baksidan fram

tisdag 14 juli 2009

Bilrelaterade haverier på road tripen

  • Vi glömde tanklocket på en bensinmack (jag fick i och för sig briljera med min termin tyska på folkuniversitetet när en mack-gubbe i Lübeck skulle guida oss till "fau-vee". Jag - underbarnet - bara "Ah! Han menar volkswagen; VW!" och kände mig sjukt världsvan)
  • Vi fick idiotslag i Norrköping och valde E22 istället för E4:an, vilket gjorde att vi missade färjan i Trelleborg ganska hårt
  • I Lübeck skulle vi hitta YMCA, men vägarna var så kringel-krokiga att vi knappt hann läsa på skyltarna. Vi stannade och frågade två unga killar om vägen: Fancy - Do you know where the YMCA is? Tyska killar med begränsad engelska: - The song? PygmElin (på svenska) - JA! Vi vill att ni ska ställa er och sjunga YMCA för oss! Idioter...
  • Utanför Groningen stannade vi för att tanka och fick en karta. Kartan var lika stor som bilen. Jag var tvungen att veva ner rutan och sticka halva kartan utanför bilen för att kunna läsa den. Dessutom var alla namn långa och vi hade ingen aning om hur vi skulle uttala någonting, så Pygge satt och läste skyltar och skrek långa stavelser som lät så där och jag försökte att översätta hennes ordlekar till riktiga gatunamn på en karta som var 2x2 meter. Till slut stannade vi och bredde ut kartan på biltaket
  • När vi väl hittat vart vi var och vart vi skulle gällde det bara att hitta fram i en stad där alla gator bytte namn minst en gång och hälften var enkelriktade. Det var här PygmElin körde in på en cykelbana mitt i stan och låg och cruisade bakom några cyklister i ett 50-tal meter, förbi lite caféer och affärer där folk satt och njöt av underhållningen
  • Framme i Amsterdam gällde samma regel för enkelriktade gator. Vi körde inte på någon enkelriktad gata, däremot på en gågata. Elin parkerade i slutet av den för att vi skulle kunna hitta oss på kartan, och jag satt och letade efter gågatan vi precis åkt på. Jag upprepade namnet medan jag letade tills att Elin inflikade: "öh... är det inte den här gatan vi bor på?" Det var det, och jag utnämnde mig genast till världens främsta kartläsare, men Elin var fortfarande lite uppskakad av att ha kört på en gågata och ville inte berömma mig. Dessutom var det lite walk of shame att gå tillbaka när alla hade suttit och glott på oss för två minuter sen
  • Vi fick tips om ett parkeringshus vid en stadio som tog endast 6 euro per dygn. Det låg bara två gator bort. Ena gatan var dock avstängd och vi irrade runt i Amsterdam i 28 graders hetta med en halvlam karta i en och en halv timme
  • På väg ut ur Amsterdam skulle vi upp på A10. Jag såg skylten framför oss, men nu stod vi i en fil som var avgränsad från den filen av en refug. Killen framför oss gjorde en schysst körning däremot och körde mellan refugen - där de varit tvungna att hålla öppet för att det gick spårvagnsspår - och kom dit vi ville. PygmElin - "Haha! Schysst körning" Fancy - "Gör som han, det är dit vi ska". Elin ser åt vänster och kör ut på spåret. Jag ser åt höger och noterar att AAAAAAH DET KOMMER EN SPÅRVAGN EMOT OSS! Elin stannar och jag fattar att hon försöker komma på om hon ska backa eller köra så jag skriker "KÖR KÖR!" och hon gasar på. Sen skakade hon som om hon hade parkinson i tio minuter. Det lustigaste i den här historien är att jag hade en chipspåse i knät, och efter att ha pekat ut spårvagnen som var typ tio meter bort körde jag instinktivt ner handen i påsen och grabbade åt mig en näve chips och började äta. Jag vet inte om det var en överlevnadsinstinkt eller vad?
  • Vi brände från Amsterdam till Odense, men sådär fantastiskt bra som vi i Sverige märker ut vandrarhem på våra motorvägsskyltar gjorde inte danskarna, och när vi väl hittade ett vandrarhem var det stängt. Vi körde till en liten vändplan bredvid en hage och sov i bilen. Jag sov bättre än jag trodde att jag skulle, men Elin såg ut som att jag istället för att fråga om hon sovit gott, sagt något i stil med "din mamma är så ful att hon får Steve Buscemi att se ut som en fotomodell" (ledsen, jag är inte så bra på de här "din mamma"-skämten)

söndag 12 juli 2009

Fancy på olycksstreak i Egmond an Zee

  • När PygmElin trollar fram fantastiska vaxremsor från Veet för att underhålla sina ben får Fancy en snilleblixt och klistrar skiten på sin bikinilinje. Dialog följer:

PE: Det där kommer att göra skitont.

F: Nej, jag har gjort det på salong och jag tyckte inte alls att det gjorde ont. Folk är så jävla känsliga.

PE: Alltså...

F: Okej, smet smet! Here we go...

*Ritsch*

F: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! AAAAAAAJ, JÄVLAR, JÄVLAR, JÄVLAR, JÄVLAR!

PE: HAHAHAHAHAHAHAHA!

F: Åh, herregud vad ont det gör! AAAAAJ! Gud, titta, det är klister kvar!

PE: Hihi, haha - du måste spänna huden, då kommer klistret att gå bort.

F: Alltså, jag kan inte göra det nu, det gör så jävla ont. Jag gör andra sidan så länge.

*Ritsch*

F: AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA! JÄVLARJÄVLARJÄVLARJÄVLAR! VAD ONT DET GÖR!

PE: AAAAAAHAHAHAHA, JAG KAN INTE ANDAS, JAG KAN INTE ANDAS!

F: HUHU, JAG BÖRJAR GRÅTA!

PE: HAHAHAHA, KODAK MOMENT!

*Ritsch*

F: AAAAAAAAAAAAA!

PE: Gjorde du det igen?!

F: Ja, men jag var ju tvungen att få bort klistret.

PE: Hehehehe!

F: GUD! JAG HAR FÅTT BLÅMÄRKEN!

PE: AAAAAAAHAHAHAHA. JAG DÖR, JAG DÖR!




  • På stranden dagen efter ser Fancy ut som ett våldtäcksoffer. Ett våldtäcksoffer som blir bränd av en manet. Två gånger


  • Efter blåmärken och manetbrännor håller Fancy ändå gott mod. Även när hon upptäcker att den där svedan när hon sitter är en galen solbränna på röven och låren



  • PygmElin räknas även in i olycksstreak nummer fyra: road tripparna ska åka två gator i Amsterdam för att komma från hostelet till parkeringshuset de blivit rekomenderade. En av gatorna är avstängd. Pygge och Fancy cirkulerar Amsterdam i cirka 1.30 timmar

fredag 10 juli 2009

Road trip till Amsterdam med PygmElin sammanfattas:

  • Doft av skit 90% av vägen
  • Sverige har definitivt världens kexigaste killar
  • White Sensation fantastiskt och svettigt, men löjligt svaga drinkar
  • Fancy på hysterisk olycksstreak (lista kommer)
  • PygmElin vs myggor: 4-53
  • E22 - ny hatväg
  • Low ride bikes är nya favoriter
  • Drinkarna i Holland smakar skit
  • - "Meuh?" - "Mohoho!"

torsdag 9 juli 2009

Varför Sverige är världens bästa land

  • Vi har helt klart de snyggaste killarna
  • Vi skyltar våra vägar tydligt
  • Vi har en skön valuta utan en massa jävla mynt med totalt poänglösa värden
  • Vi har McDonalds var femte avfart längs hela motorvägen
  • Värt att nämna igen: vi har de snyggaste killarna. Keep up the good work, grabbar