Bilrelaterade haverier på road tripen

• Vi glömde tanklocket på en bensinmack (jag fick i och för sig briljera med min termin tyska på folkuniversitetet när en mack-gubbe i Lübeck skulle guida oss till "fau-vee". Jag - underbarnet - bara "Ah! Han menar volkswagen; VW!" och kände mig sjukt världsvan)
• Vi fick idiotslag i Norrköping och valde E22 istället för E4:an, vilket gjorde att vi missade färjan i Trelleborg ganska hårt
• I Lübeck skulle vi hitta YMCA, men vägarna var så kringel-krokiga att vi knappt hann läsa på skyltarna. Vi stannade och frågade två unga killar om vägen: Fancy - Do you know where the YMCA is? Tyska killar med begränsad engelska: - The song? PygmElin (på svenska) - JA! Vi vill att ni ska ställa er och sjunga YMCA för oss! Idioter...
• Utanför Groningen stannade vi för att tanka och fick en karta. Kartan var lika stor som bilen. Jag var tvungen att veva ner rutan och sticka halva kartan utanför bilen för att kunna läsa den. Dessutom var alla namn långa och vi hade ingen aning om hur vi skulle uttala någonting, så Pygge satt och läste skyltar och skrek långa stavelser som lät så där och jag försökte att översätta hennes ordlekar till riktiga gatunamn på en karta som var 2x2 meter. Till slut stannade vi och bredde ut kartan på biltaket
• När vi väl hittat vart vi var och vart vi skulle gällde det bara att hitta fram i en stad där alla gator bytte namn minst en gång och hälften var enkelriktade. Det var här PygmElin körde in på en cykelbana mitt i stan och låg och cruisade bakom några cyklister i ett 50-tal meter, förbi lite caféer och affärer där folk satt och njöt av underhållningen
• Framme i Amsterdam gällde samma regel för enkelriktade gator. Vi körde inte på någon enkelriktad gata, däremot på en gågata. Elin parkerade i slutet av den för att vi skulle kunna hitta oss på kartan, och jag satt och letade efter gågatan vi precis åkt på. Jag upprepade namnet medan jag letade tills att Elin inflikade: "öh... är det inte den här gatan vi bor på?" Det var det, och jag utnämnde mig genast till världens främsta kartläsare, men Elin var fortfarande lite uppskakad av att ha kört på en gågata och ville inte berömma mig. Dessutom var det lite walk of shame att gå tillbaka när alla hade suttit och glott på oss för två minuter sen
• Vi fick tips om ett parkeringshus vid en stadio som tog endast 6 euro per dygn. Det låg bara två gator bort. Ena gatan var dock avstängd och vi irrade runt i Amsterdam i 28 graders hetta med en halvlam karta i en och en halv timme
• På väg ut ur Amsterdam skulle vi upp på A10. Jag såg skylten framför oss, men nu stod vi i en fil som var avgränsad från den filen av en refug. Killen framför oss gjorde en schysst körning däremot och körde mellan refugen - där de varit tvungna att hålla öppet för att det gick spårvagnsspår - och kom dit vi ville. PygmElin - "Haha! Schysst körning" Fancy - "Gör som han, det är dit vi ska". Elin ser åt vänster och kör ut på spåret. Jag ser åt höger och noterar att AAAAAAH DET KOMMER EN SPÅRVAGN EMOT OSS! Elin stannar och jag fattar att hon försöker komma på om hon ska backa eller köra så jag skriker "KÖR KÖR!" och hon gasar på. Sen skakade hon som om hon hade parkinson i tio minuter. Det lustigaste i den här historien är att jag hade en chipspåse i knät, och efter att ha pekat ut spårvagnen som var typ tio meter bort körde jag instinktivt ner handen i påsen och grabbade åt mig en näve chips och började äta. Jag vet inte om det var en överlevnadsinstinkt eller vad?
• Vi brände från Amsterdam till Odense, men sådär fantastiskt bra som vi i Sverige märker ut vandrarhem på våra motorvägsskyltar gjorde inte danskarna, och när vi väl hittade ett vandrarhem var det stängt. Vi körde till en liten vändplan bredvid en hage och sov i bilen. Jag sov bättre än jag trodde att jag skulle, men Elin såg ut som att jag istället för att fråga om hon sovit gott, sagt något i stil med "din mamma är så ful att hon får Steve Buscemi att se ut som en fotomodell" (ledsen, jag är inte så bra på de här "din mamma"-skämten)