Leta efter mina glasögon. Om jag letar efter mina glasögon betyder det oftast att jag inte ser någonting. Ironin i att leta efter det som gör att man ser förbigår mig helt
Ta mig till vardagliga platser. Transportsträckan till gymmet, jobbet, m & p, mataffären. De känns bara onödiga, som att timmar av ens liv rinner ner i ett metafysiskt avlopp
Backtracking: behöva kolla upp det jag kollar upp. Sitter nu och pluggar tyska och ska kolla upp ett ord. Så står det "dativ" någonstans. Då måste jag kolla upp vad ett dativ är också för att ens kunna använda ordet. Hela grejen med termer som förklarar vad termer betyder, det är det jag menar. Gärna följer den här proceduren tre eller fler steg bakåt varje gång man känner sig intellektuell och vill lära sig något nytt
Leta efter en låt som man hört på en reklam eller något. Jag tror jag lade ett halvår på att leta efter "blomsterduetten" ur Lakmé efter att ha hört en snutt av den på en 24-trailer på tv. Stod och hummade opera för typ 15 olika personer innan jag kom på att jag har en kompis som är operasångerska
Föra över pengar från sparkontot (eller skattekontot i mitt fall, eftersom jag inte har några sparpengar kvar) till privatkontot. Det gör lite ont i bröstet att se saldot minska på "de här pengarna får jag inte röra"-kontot
Utleva (påhittat ord?) timmarna innan ett prov. Man vet att man inte kan lära sig mer, men det känns som att man inte kan någonting, som att man måste ha missat fyra kapitel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar