Det är typiskt mig...

• Att börja gräva i min handväska för att plocka upp t.ex. mobilen, och en mikrosekund senare börja tänka på någonting annat. Plötsligt står jag där med mitt lypsyl i handen och tänker något intelligent, typ "ööh..?" Sen funderar jag i några sekunder för att komma på varför jag håller i mitt lypsyl, för jag minns inte varför jag nödvändigtvis skulle ha det nu. Sen bestämmer jag mig för att acceptera det som sant och jag smetar på lite och känner att absolut, det var just mitt lypsyl jag var ute efter hela tiden
• Jag har ett ganska bra ord-minne. Jag kan komma ihåg meningar och i vilken typ av sammanhang de används. Det leder lite då och då till att jag står i en diskussion och rycks med och en mening som jag läst eller hört någonstans poppar upp i mitt huvud, och helt plötsligt har jag sagt den som ett argument. Jag inser att jag inte är helt säker på vad meningen eller något ord i den betyder och jag bara hoppas att det kommer att hålla. Nästan alltid säger antagonisten "ja, det har du rätt i" och jag kan pusta ut. Inte varje gång dock. Därav citat Fancy F: Jag vet inte riktigt vad jag säger, men det låter bra
• Att helt skamlöst sikta in mig på den största biten av kakan
• Att ta två timmar på mig innan jag ska iväg någonstan för att jag ska kunna göra mig i ordning i lugn och ro, och sedan fastna i ett tv-program och ändå vara tvungen att hasta som fan tio minuter innan jag måste gå
• Som fortsättning på ovanstående: Det är typiskt mig och min fuckade logik att räkna fel på tid, så att jag går omkring och känner mig hur lugn som helst över min tidsplanering, innan polaren ringer och säger "jag är på väg, men jag blir lite sen". Då trillar polätten ner och jag tokringer familjemedlemmar och tigger skjuts
• Att börja laga mat i en reklampaus. Min spis är ganska seg på att värma upp sig, så jag häller lite olja i pannan och går och ska bara kolla lite på programmet medan pannan blir varm. Sen börjar det ryka och jag springer ut i köket och oljan är helt svart och fastbränd i pannan